madez

Jag vet inte om det är för vädret eller vad som händer.
Men jag har blivit så fruktansvärt känslig.
Jag sitter och lyssna på fina låtar och kan börja
gråta för ingenting.

Det har hänt en del runt om mig nu ett tag och
det fick mig att börja tänka på farmor.
Det var den bästa farmor man kan ha. Det är 8 år sen
hon försvann. Det känns som om det var igår jag satt i
kyrkan och fick höra låten; Du är för alltid en del av mig.
Det är ett utav de värsta jag någonsin varit med om.
Hon sa alltid de saker man ville höra. En sak som har fastnat,
är att hon sa alltid;
Sörj aldrig det du har förlorat utan
glädjs åt det du har kvar.